Del tre och Analfabeten

Tredje delen i sviten om tvillingarna heter Le troisième mensonge och den har jag nu läst. 

I den kommer de tvilling som bott utomlands tillbaka och letar efter sin bror, sin familj. 

I den får vi också veta historien bakom historien, det visar sig att det finns en sådan, den stora skrivboken var just en skrivbok, inte nödvändigtvis sanningen alla gånger... 

Men kanske handlar det om att man överlever genom att hitta på, man överlever svårigheter, leda och hemlängtan. 

Ungefär som Kristof själv förmodligen har gjort, vilket framgår av en liten tunn bok av henne med ett tiotal självbiografiska texter, L'Analphabète.

Här går hon i korthet igenom sitt liv. Barndom i ett hus i en by, mamma i köket och pappa byns enda lärare. Hon lär sig läsa vid fyra års ålder och läser sen allt.

Två bröder som hon leker mycket med, hittar på.

Vid fjorton (och det sammanfaller med hårdnande politiskt klimat, rumänska trupper går in i landet enligt wiki, som sedan blir hårdare styrt från Kreml, typ) skickas hon till internatskola som är en blandning mellan uppfostringsanstalt och barnhem. Pappan har då deporterats, barnen alla på olika anstalter och mamman har underliga små jobb.

Hon flyr med sin man och ett spädbarn i armarna -56 över gränsen till Österrike. 

Sen kommer det nya livet i Neuchâtel, Schweiz, helt avskuret från det gamla. 

Hon ångrar flykten.

Men hon lär sig så småningom franska och börjar skriva på det nya språket. 

En, trots allt, ganska uppmuntrande läsning.